Tillfällig ändring av konkurslagen 2 kap. 3 § - Presumtion om insolvens

En temporär ändring av konkurslagen 2 kap. 3 § gäller under tiden 1.5.2020-31.10.2020. Ur 2 mom. stryks temporärt 3 punkten. Detta innebär att presumtionen, enligt vilken en gäldenär ska anses vara insolvent om gäldenären har underlåtit att betala en klar och förfallen fordran inom en vecka efter att ha fått borgenärens uppmaning att betala fordran, inte tillämpas under 1.5.2020-31.10.2020. I och med ändringen antas alltså inte en gäldenär vara insolvent på den grunden att gäldenären har underlåtit att betala en klar och förfallen fordran inom en vecka efter att ha fått borgenärens uppmaning att betala fordran. I det inledande stycket och i 1 och 2 punkten i momentet har inga ändringar gjorts. Paragrafens 3 mom. stryks tillfälligt, eftersom det gäller tillämpningen av 2 mom. 3 punkten. 

Gäldenären kan fortfarande försättas i konkurs på ansökan av borgenären, om borgenären visar att gäldenären inte kan betala sina skulder när de förfaller till betalning och att denna oförmåga är bestående. Det är även möjligt att påvisa insolvens på annat sätt än på basis av presumtion. 

Ett ytterligare syfte med den temporära ändringen är att förhindra att betalningsuppmaningar med hot om konkurs används vid indrivning när ett företags betalningssvårigheter har uppstått nyligen och således sannolikt beror på coronavirussituationen. Enligt 4 § i lagen om indrivning av fordringar (513/1999) får det vid indrivning inte användas ett förfarande som strider mot god indrivningssed eller som annars är otillbörligt mot gäldenären. Ifall det inte är möjligt att försätta gäldenären i konkurs genom betalningsuppmaning med hot om konkurs, är det inte heller förenligt med god indrivningssed att använda en betalningsuppmaning med hot om konkurs som metod för indrivningar. 

Presumtionen om insolvens i 3 § 2 mom. 3 punkten ska i fortsättningen även tillämpas i två fall. För det första ska bestämmelsen tillämpas om gäldenären har delgetts betalningsuppmaningen före lagen trädde i kraft. Övergångsbestämmelsen är till denna del likadan som i lag 664/2019, genom vilken 2 kap. 3 § 2 mom. 3 punkten i konkurslagen senast ändrats. Bestämmelser om delgivning av betalningsuppmaningen till gäldenären finns i 3 mom. i 3 §. För det andra ska den presumtion om insolvens i 3 § 2 mom. 3 punkten i fortsättningen tillämpas, om gäldenären tidigare än två månader före lagen trädde i kraft har underlåtit att uppfylla sina förpliktelser gentemot en borgenär som ansökt om att gäldenären ska försättas i konkurs. Avsikten är att den tillfälliga lagändringen riktas till de gäldenärer vars ekonomiska svårigheter beror på coronaviruspandemin. Om en gäldenär inte har uppfyllt sina förpliktelser tidigare än två månader före lagen trädde i kraft, beror detta inte enbart på ekonomiska svårigheter som orsakats av den rådande coronavirussituationen. Det finns ingen anledning att försvåra eller fördröja inledandet av konkursförfarandet för företag som redan innan coronavirussituationen har haft allvarliga ekonomiska svårigheter. 

Målet med den temporära ändringen är att förhindra att det uppstår situationer där företag som drabbats av betalningssvårigheter på grund av pandemin försätts i konkurs om företagets svårigheter att uppfylla sina förpliktelser har uppstått nyligen och således sannolikt beror på coronavirussituationen. Genom detta vill man skydda företag som före coronaviruspandemin uppfyllt sina förpliktelser och säkerställa att de som skulle kunna betala sina skulder efter att coronavirussituationen lättat inte försätts i konkurs. Eftersom möjligheten till indrivning genom betalningsuppmaningar med hot om konkurs även begränsats när företagets svårigheter att uppfylla sina förpliktelser uppstått nyligen och således sannolikt beror på coronavirussituationen förbättras ytterligare företagens möjlighet att klara sig genom pandemin.

Källor:
Konkurslag (120/2004), lagen om indrivning av fordringar (513/1999), Regeringens proposition RP 46/2020